Idag är det inte någon bra dag, armen är ok tufft att vara hos sjukgymnasten men det blir ju bra till slut får vi hoppas. Har idag varit hus läkaren med Paulina ang. hennes envisa hosta som inte vill släppa och som blir värre i vårt fuktiga land. Hon skall på börja en antibiotika kur som skall ta dö på alla baciller hon har, samt att from idag på börja en 2månaders behandling av astma mediciner sedan skall det under hållas med lite mindre doser varje dag ett par månader för att hon skall bli bra :o).
Fick ett sådant där telefon samtal som man inte ville ha, man hade ju hoppats in i det längsta att svaret skulle vara pos. Den tilltänkta stödfamiljen till paulina tacka tyvärr NEJ, fast jag kan på sett å vis förstå henne som vi tillfråga, hon är ju bara 21, hon kanske inte ville känna sig bunden. Så nu är det bara att starta om och leta efter en ny familj som kan tänka sig att ta vår lilla höna en helg i månaden, man vill ju liksom inte tvinga sig på någon samt böna och be. Att ta en familj som Vi eller Paulina inte känner är ett stort steg för oss, hela processes drar ju liksom ut på tiden ännu mer nu när den tilltänkta sagt nej, så nu får familjehems enheten ut och söka efter en familj, om inte vi finner någon som kan tänka sig att ställa upp, man skall ju inte behöva känna sig tvingad utan göra det för att man tycker det är kul att hjälpa samt öppna upp sitt hem för ett barn med diagnos. Vi skall ha ett nytt möte före jul, där vi skall diskutera läget om någon av oss funnit något. Gud vad jag var neråt nu, ibland får man väl känna så?
//KRAM och godnatt all glada där ute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar