Paulina är ju mammas lilla goding, vad skall jag göra för att kunna nå och förstå dig i dina jobbiga stunder med vredes utbrott. Du är ju så söt när du säger till oss när vi frågar varför blev det så här? Du svarar oss samma sak, jag vet inte varför det händer, det bara blir så, fast jag vill inte, att det skall bli så som det blir. Sedan gråter hon av ångest. Har haft samtal med Habiliteringen idag som vill att vi skall observera henne och se i vilken situation som utbrotten kommer i. Sedan är det viktigt att vi börjar bli hårda med både strukturen och rutinerna hemma igen. Nya samtal med hab nästa vecka igen.
Mamma älskar dig lilla goding hönan.
//KRAM på er så länge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar