Tänk hur en människa kan göra livet surt för en annan, Jag vet inte riktigt vart jag skall börja. -Jo förra onsdagen var vi på utvecklingssamtal på förskolan ang Pauliuna, nu när det är ny grupp hon går i. Mötet gick jättebra, utan ett litet påpekande att hon går på toa väldigt ofta, vilket vi själva noterat samt förra avdelningen oxå påpekat. Så nu äntligen tänkte jag att jag får väl kontakta Paulinas läkare på Neurologen på Östra eftersom det var ett år sedan sist vi träffades, jag ringde dit och fick telefon tid med henne samma dag vad bra tänkte jag då tar jag upp att hon även har ont i nacken och att vi inte får röra henne där, jag som förälder kopplar ju det till hennes hjärna, att det är något som ligger i kläm? På utsatt tid rinde läkaren, jag beskrev Paulinas problem vilket hon svara med en bestämd röst kisseriet vår vårdcentralen ta och nacken går snart över vänta bara..... det är inget vi utreder här, max 20sekunder tog samtalen, jag satt där som en stor fågelholk blev både ledsen, arg och besviken. Paulinas läkare har aldrig tagit oss på allvar har fått kämpa för var enda liten grej som behövts göras, som tur är har vi haft rätt om det vi drivit igenom. Jag har medl. habiliteringen där hon går och Neurologen att till läkaren kommer jag aldrig att gå till igen och bli ned tryckt till golvnivå igen. Hon är ju en av landets bästa barnneurolg men till oss funka det inte. Tur att vår BVC ställde upp och hjälpte oss, vi har fått tid till VC den 18/3 för påbörjan av utredning av hennes kisseriproblem. Habiliteringen kommer hjälpa oss att inte komma till B igen utan får träffa en annan läkare. Så den gångna veckan har varit en djävulsk vecka med allt vad det innebär och lite till...... jag hoppas inte läkare B förpestar livet för fler föräldrar. Nu tar vi nya tag och kämpar vidare.
//KRAM på er så länge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar