Tur är väl att alla dagar inte ser lika ut. Idag har det varit en jobbig och tuff dag, vakna imore utav att min höger arm värkte och den har fastnat i ett högreläge snart vet jag inte vart jag skall ta vägen, som tur är så skall jag till Reumatologen i Kungsbacka "Spenshult filial" Eftersom jag provat både värme, kyla och Kortison i armbågen så är det väl en operation som behövs för att den skall bli bättre, jag gör nog snart vad som helst, bara jag blir bra. Mitt arbete är nog inte det bästa för mig fast jag trivs ju så bra har en hel del sköna arbetskamrater och det överväger, vi får väl se vad som händer efter tisdag, det bästa hade varit ett snabb ingrepp så man kunde rehabilitera sig för att snabbt komma igång med arbetet igen.
Har varit på Habiliteringen med Lilla Trollet idag, det gick riktigt bra, kommer att få en kallelse till träff för att gå igenom test resultatet. Fick idag ett tråkigt besked per telefon att förskolan inte ville ställa upp på intensivinlärningsprogram för barn med Autismliknande tillstånd, för enligt rektorn kan de ge lilla Trollet de hon behöver utan att behöva arbeta med ett specialprogram som är rekommenderat till dessa barn, med ett gott resultat efter avslutat program. Det som skrämmer förskolan är väl tiden som måste läggas ner ca 20-25 timmar i veckan fast i vårt fall rör det sig inte om så många timmar, eller så är det väl att en pedagog måste lämna förskolan under ca 2timmar var 14:e dag för möte på habiliteringen, eller så är det väl det att Regiomilia filosofin inte går ihop med Habiliteringens tänk och arbetssätt. Jag har nästan gett upp, att städigt få knivhugg i ryggen är inte kul, jag vill hennes bästa, Paulina är en jätte duktig tjej fast sin diagnos men hon har brister och de bristerna vill de kanske inte se? Vi
har ett inbokat möte på tisdag den 22/9 med förskolan fast detta är inget som vi har lust till längre, varför? sitta och diskutera det leder ju ingen vart ändå. Det har kommit många tårar ner på min kind idag, jag känner mig som en stor jättebebis.
Något positivt finns det i alla fall, vi har blivit beviljade kortidsplats utan för hemmet till Paulina en helg i månaden = stödfamilj. Sedan längtar jag även till att vi skall resa till LONDON bara jag och den stora tjejen Louvisa. Ha en forsatt trevlig kväll så ses vi igen................
//KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar